livetsfotografier

Ibland känner jag mig som ett monster. Utan begränsningar och utan tankar. Bara instinkter och en ständig vilja efter kött och blod, hämnd och överlevnad. Jag känner mig täckt av smörja, äcklig och sedd av alla andra som det odjur jag är. Ibland känner jag mig som levande död. Jag finns och jag andas, men det är inte så mycket mer än det. Jag lever och har mitt liv, men jag gör inget med det. Jag fortsätter bara att leva på instinkterna som kommer från mitt egna monster.

Men samtidigt känner jag mig vacker. Finare än någonsin och starkare än jag varit på väldigt länge. Mycket friare och borta från monstret. Det kommer dock alltid vara en del av mig, men jag hanterar mitt inre monster och jag är stolt över att vara den jag är och för att jag har kommit hit.