.-.

när livet sakta suddas ut
när livet sakta suddas ut

No children-The Mountain Goats gör en på så mycket bättre humör(ironi)! och konstigt nog, så mår jag riktigt bra, för tillfället

Vanligt tjöt av mig

Nu ville jag helt plötsligt se på film, men visst är det sorgligt att man upptäcker att man inte har någon film att titta på? Dessutom är jag inte en "filmmänniska", fast att se på New Moon nu vore ju inte helt fel... (måste bara köpa den först) Jag vet inte om jag är ensam om att tycka det, men det känns som att filmerna nuförtiden är så förutsägbara. Huvudhjälten klarar allt, skadar sig lite, och uppoffrar sig lite till för att rädda sin fru/dotter/sons flickvän. Och där slutar filmen, några har dött, men mest de onda skurkarna. Och skulle man titta på något romantiskt har de antagligen stora bråk, separerar, men hittar tillbaka till varandra, eller så är det förbjuden kärlek, men tillslut blir de tillsammans och de lever lyckliga i alla sina dagar.

Alla dessa gråtfyllda lyckliga slut, snälla, släpp det någon gång? Självklart gillar jag att sitta och titta på lyckliga filmer ibland. Men det är ungefär som alla vampyrböcker, man tröttnar på det och orkar inte titta på allt!
Och hur skulle jag inte kunna tycka Notting Hill m.m är riktigt bra och jag vet jag vet, det finns sjukt många bra filmer som inte slutar lyckligt och överdrivet. Inget fel egentligen med lyckliga slut heller, men för mycket och för överdrivet blir bara störande! Die Hard- hur bra är dem egentligen? Jag är inte särskilt förtjust i dem iaf.

För att vara random så tar jag och lägger in en bild på en blåklint, för att det är min favoritblomma :d (och för att jag är nöjd med fotot) ^^